Idag är det fredag, vilket innebär att jag och bonussonen är ensam hemma halva dagen.. Jag har nu satt mig redo för att skala potatis så vi får lunch! Gjorde för lite mos igår så de räckte inte till dagens lunch så får koka mera och gårdagens köttfärslimpa till det. Jag har nyss klivit ur duschen var riktigt skönt och gå känna sig fräsch! Var jätte trött idag, sovit så oroligt de senaste nätterna mycket drömmar och ytlig sömn. Igår somna jag och gubben ansikte mot ansikte med händerna knutna i varandras (sååå myyys) och då jag varit på toabesök mitt i natten har han vaknat till, titta på mig och tagit min hand igen :) Älskar såna nätter då han myser med mig i tröttmössan <3

Ne nu skala den där potatisen så Melwin är mätt i magen innan han ska till farmors (svärmors) stuga ute på ön för att spendera natten :)
Så får han spela sällskapsspel o mysa o ja o gubben får mysa gör oss själva :)

HEJS!

Idag har jag haft energi så jag tog tag i att dammsuga huset, tvätta, diska, laga mat och borsta hunden på gården.. Middagen blev en succe! Vi alla var jättenöjda även Melwin (bonussonen) bad om en till portion! Han som oftast vill lämna mat så det var positivt! Jag gjorde köttfärslimpa av älgfärs, för att den inte skull bli torr så linda ja in den i bacon och i ugnen 1timma sedan ost på, de sista 10min.. Gjorde potatismos till (inge pulverskit) och lingonsylt till.. Var iaf supergott! Nu har man matkoma fast de var 1,5timmar sen man åt och foglossningen gör sig påmind..


Nu ska ja bara mysa med min gubbe!
<3

Idag har vi haft en ren kring kvarteret ;) (en mammaren enligt melwin)

Ja, idag är det 2år sedan jag tog mitt sista farväl av min gosse, det var det bästa jag gjort i hela mitt liv tror jag.. Jag gick och satte mig i rummet där de försökte allt de kunde med att få liv i honom igen, allt var suddigt och stressigt men jag fick bevittna att de försökte även fast man visste innerst inne att det var försent.. Sedan satte jag mig i ett tyst rum ensam med honom i famnen efter hans dödsförklaring och grät ut i stillhet..Memorera hela hans ansikte med mina fingertippar med vetskapen om att det är sista gången. Strök hans kinder, pussa hans panna och tog hans hand.. Då jag kände mig "klar" fick jag hans handavtryc, fotavtryck, en bit hår på ett papper och blev fotad av två sköterskor som var med mig då jag höll honom.. De enda två bilder som finns på oss tillsamans. Men jag är i efterhand så oerhört glad över att jag samlade ork och bevittnade deras försök och att jag sedan satte mig ner med honom i famnen och lät allt sjunka in.. Jag är tacksam över att de tog vara på hans hårlock, fotavtryck och handavtrycket som jag tatuerade in på 1årsdagen förra året.

Efter hans bortgång ville jag inte höra eller se bebisar, det var de värsta jag visste, jag ville inte se bilder på honom heller.. Men efter några månader kunde jag kolla bilderna i mobilen men då bara för att gråta.. Efter 10månader orkade jag framkalla alla bilder.. Efter 11 månader (då bilderna legat i en låda en månad) hade jag kraften att rama in foton och se på honom varje dag och då med beundran av honom och glädje över att man fick träffa honom men även saknad, känner en otrolig saknad..

Jag har tänkt på alla möjliga saker om varför han gick bort och varför han bara fick bli 2dagar.. Jag har även tänkt att han gick bort innan han skulle ha funnits! Jag menar.. Han var beräknad att födas 6/2 (dagen efter han gick bort) Var de menat att han skulle gå bort just den 5/2-12 så är jag otroligt tacksam över att han kom ut två dagar innan så vi hann träffas!
Kanske de var så??? "Han kom ut tidigare för att få hinna säga hej och hejdå och för att få lämna avtryck och minnen!?" Istället för att gå bort i min mage.. Eller hade han levt idag om han legat kvar i min mage just det datumet (5/2) och blivit född typ 8/2? Eller var det för att det var en söndag "vilodag han gick bort" Fast jag inte är troende eller kristen av mig har jag tänkt även så.. Ja jag vet inte, ni skulle bara veta hur man grubblar/grubblat..

Jag känner iaf att han gick bort före de var tänkt att han skulle finnas..

Nåja, nu är jag "klar" med att dela med mig för denna gång, blivit mycket nu på årsdagarna.. Men årsdagar river upp!

Idag har jag inte gjort mer än vikt tvätt, sett tv och gjort frasvåfflor (Morbergs recept!) och myst med min gubbe.

Nu ska jag se tv och invänta gubben som är på träning.. Idag är det 25dagar till BF! Jag är så förväntansfull, glad, trött, stressad, nervös, skräckslagen, rädd, och pirri inombords men försöker hålla mig lugn och tänka "allt kommer gå bra, vi kommer ha en bebis i babyskyddet då vi ska hem".. Jag är inte rädd för förlossningen inte det minsta, känns som att de har man ju gjort förr.. , ! Tack för mig.

Vila i frid älskade lilla gossebarn <3

Igår skulle min son ha fyllt 2år! Tiden rusar men i minnet har det inte passerat många dagar.. Jag kan ännu se honom ligga på skötbädden lugnt och titta beundrande på mig med sina mörlblåa ögon då jag byter hans blöja, jag kan känna hans lilla starka hand nypa fast i mitt pekfinger och se han sparka och sprattla med benen och höra han gny.. Jag kan se framför mig då jag dansade vals med han i famnen i nattlinne på BBrummet mitt i natten av lycka! Jag kan minnas att vi såg melodifestivalen på bb med han i famnen mddan vi åt kvällsfika..

Han kom ut fredagen den 3/2-12 kl.21:59 3320gram och 47cm 3dagar innan BF. Åh den lyckan då han lades på mitt bröst. Jag kom in på förlossningen vid 15, var 3cm öppen och slemproppen hade gått vid 07. Värkarna i ryggen kom och vi tog sjuktaxi till sunderbyn. Väl där tog jag ett bad, sedan fick ja lägga mig i sängen och de fick ta hål så vattnet skulle gå. Sedan fick de även tömma min urinblåsa och göra tarmsköljning. Efter det var värkarna kraftiga och jag fick epiduralen och hatade lustgasen, tyckte de kändes otäckt att inte vara klar i huvudet och känna sig full då man skull föda.. Likförbannat tog ja masken vid värkarna.. Sedan fick jag gå runt en stund med epiduraldroppen i en ställning att dra efter mig.. Tog ca.5 tuffa krystningar så var han äntligen ute och all smärta var borta! <3

Nu kan jag fundera på hur han skulle ha sett ut.. Hur han hade varit som person, kan försöka se honom framför mig se honom sitta vid mig. Lördagen den 4/2-12 fick jag spendera med denna gosse heeeela dygnet och han "besiktades" och fick klart godkänd! Och på söndagen efter 2nätter på BB skulle vi få åka hem.. Jag somna vid 05 och vakna 07:30 då jag lyfte upp honom och han var borta.. Han hade då lämnat oss under den tiden jag somnat..

Det har inte gått en enda dag utan att man tänkt på honom, och försökt finna en mening.. Har inte funnit någon mening eller något som kan trösta att han inte finns längre. Men jag har funnit en mening med att han fanns! Jag var gravid med honom i v.23 då jag träffade Tommy! Och det var för att jag väntade Milton vi träffades, han förde mig och Tommy samman. För att tommy tog kontakt med mig och beundrade mig för hur stark jag var som behöll barnet fast jag var ensam utan barnets far och stöttade mig i det, och SÅ fann vi varandra. Tror ingen vet det, att de var pga graviditeten med Milton vi fördes samman och idag väntar vi barn tillsammans! Tommy har varit min klippa genom allt och tillsammans har vi klarat allt.

Men.. Tankarna på det andra barnet finns självklart också i mitt huvud, jag vet inte ens om det var en flicka eller pojke.. Ville inte veta! Det var ett missfall av ett virus som var 13-14v. gammalt men som legat i mig till v.19 på ultraljudet då vi sedan fick göra abort. Det barnet var beräknat 21/2-13.. Så det skulle ha fyllt 1år snart..

Nu denna tredje gång har jag vart noga med prover och senast idag begärt extra urinprov osv.. Även andningslarm till blöjan som jag ska få på BB, det jag köpt kan man ju bara ha i spjälsängen. Var hos BM idag och den lilla krabat jag nu har i mig är livlig, envis och busig med starkt hjärta på 147 och följer kurvan perfekt! Fick även min sjukskrivning förlängd till Bf 2/3. Så jag ska slippa "slösa" mammadagarna. Inte länge dit nu, gick in i v.37 igår! Åh vad du är längtad, önskad och älskad! <3

Nu orkar jag inte skriva mer! Men var första gången jag skrev om min förlossning och hur jag och tommy fördes samman av vår ängel Milton! <3

Hejsan nu sitter jag här ensam vaken, alla andra här hemma sover.. Igår firades svärmor med kinamat och bowling, var en hejdundrande trevlig kväll med "svärfamiljen"! Jag hade sminkat mig lite dagen till ära, senast ja gjorde de var på nyår! Går ALLTID utan smink annars, då ja ser folk som sminkar sig dagligen kan jag undra "hur orkar man!?" Sätta på massa kladd o sen försöka gnugga bort de nån timma senare.Och min hy mår bäst utan.. Syns direkt om jag haft kladd i ansiktet så undviker det. Jag tog 2st alkofria öl på bowlingen för smakens skull ;) Sen åkte vi alla hit och fyllde huset med massa surr och trevligheter :) Idag har jag bara tagit det riktigt lugnt heeela dagen lång! Idag kom vi ner på 20talet dagar kvar till BF (29)! <3

Imorgon måste vi tömma förrådet i gamla lägenheten, inte hunnit de än men imorn ska de göras! Lägenheten blev helt tömd o städad i torsdags och godkänd av besiktningen på fredan! :)
Så då får vi hämta hem babysittern, babyskyddet, barnvagnen osv som står där. Har dock alla "mjukdelar" här så är bara chassin av allt de där. var så rädd att tygen skulle förstöras eller lukta illa av att vara i förrådet så plockat lös och tvättat allt :)

Jag har fått masda "hull" nu.. Usch mina armar, ben o rumpa är plufsiga men snart såå snart är jag "tillbaka".

Har inte mycket att säga faktiskt men var iaf ett inlägg! Tack och godnatt.