Ja, idag är det 2år sedan jag tog mitt sista farväl av min gosse, det var det bästa jag gjort i hela mitt liv tror jag.. Jag gick och satte mig i rummet där de försökte allt de kunde med att få liv i honom igen, allt var suddigt och stressigt men jag fick bevittna att de försökte även fast man visste innerst inne att det var försent.. Sedan satte jag mig i ett tyst rum ensam med honom i famnen efter hans dödsförklaring och grät ut i stillhet..Memorera hela hans ansikte med mina fingertippar med vetskapen om att det är sista gången. Strök hans kinder, pussa hans panna och tog hans hand.. Då jag kände mig "klar" fick jag hans handavtryc, fotavtryck, en bit hår på ett papper och blev fotad av två sköterskor som var med mig då jag höll honom.. De enda två bilder som finns på oss tillsamans. Men jag är i efterhand så oerhört glad över att jag samlade ork och bevittnade deras försök och att jag sedan satte mig ner med honom i famnen och lät allt sjunka in.. Jag är tacksam över att de tog vara på hans hårlock, fotavtryck och handavtrycket som jag tatuerade in på 1årsdagen förra året.

Efter hans bortgång ville jag inte höra eller se bebisar, det var de värsta jag visste, jag ville inte se bilder på honom heller.. Men efter några månader kunde jag kolla bilderna i mobilen men då bara för att gråta.. Efter 10månader orkade jag framkalla alla bilder.. Efter 11 månader (då bilderna legat i en låda en månad) hade jag kraften att rama in foton och se på honom varje dag och då med beundran av honom och glädje över att man fick träffa honom men även saknad, känner en otrolig saknad..

Jag har tänkt på alla möjliga saker om varför han gick bort och varför han bara fick bli 2dagar.. Jag har även tänkt att han gick bort innan han skulle ha funnits! Jag menar.. Han var beräknad att födas 6/2 (dagen efter han gick bort) Var de menat att han skulle gå bort just den 5/2-12 så är jag otroligt tacksam över att han kom ut två dagar innan så vi hann träffas!
Kanske de var så??? "Han kom ut tidigare för att få hinna säga hej och hejdå och för att få lämna avtryck och minnen!?" Istället för att gå bort i min mage.. Eller hade han levt idag om han legat kvar i min mage just det datumet (5/2) och blivit född typ 8/2? Eller var det för att det var en söndag "vilodag han gick bort" Fast jag inte är troende eller kristen av mig har jag tänkt även så.. Ja jag vet inte, ni skulle bara veta hur man grubblar/grubblat..

Jag känner iaf att han gick bort före de var tänkt att han skulle finnas..

Nåja, nu är jag "klar" med att dela med mig för denna gång, blivit mycket nu på årsdagarna.. Men årsdagar river upp!

Idag har jag inte gjort mer än vikt tvätt, sett tv och gjort frasvåfflor (Morbergs recept!) och myst med min gubbe.

Nu ska jag se tv och invänta gubben som är på träning.. Idag är det 25dagar till BF! Jag är så förväntansfull, glad, trött, stressad, nervös, skräckslagen, rädd, och pirri inombords men försöker hålla mig lugn och tänka "allt kommer gå bra, vi kommer ha en bebis i babyskyddet då vi ska hem".. Jag är inte rädd för förlossningen inte det minsta, känns som att de har man ju gjort förr.. , ! Tack för mig.

Vila i frid älskade lilla gossebarn <3