Kärlek, massa kärlek, ömhet, glädje, skratt, flytt, tårar, sorg, lycka..

6månader av en berg och dalbana med min älskade sambo Tommy. Vi har varit med om massor, tillsammans har vi vuxit oss starka, tillsammans har vi upplevt glädje och sorg, tröstat varandra och stöttat varandra. Jag hade inte klarat mig utan dig älskling! 

Du ger mig så mycket som är gratis men som betyder så fruktansvärt mycket. Du betyder allt för mig, du är min "soulmate". Jag visste verkligen inte vad kärlek var innan jag träffade dig, du har lärt mig och visat mig vad det är och det jag känner för dig har jag aldrig känt förut. 

Detta inlägg handlar om min kärlek till dig, Tommy Jakobsson. Du är fantastisk och jag njuter av varje sekund som jag får dela med dig. Vi kan tjafsa ibland, men vem gör inte det? Vi blir starkare som par då och lär oss förstå varandra bättre och bättre. Det finns ingenting i denna värld som jag skulle offra dig för, det är du som får mitt hjärta att slå, och för dig ska jag leva och kämpa för, förevigt. Jag vill bli gammal tillsammans med dig, jag kan se oss sitta där på en parkbänk på sommaren och mata fåglar, och hålla handen sommaren 2063 :) 

Älskar dig, nu och föralltid gubben <3

18/10 - 2011 då vi två blev en <3

Igår var jag hos barnmorskan på min efterkoll.. Det var jobbigt men samtidigt skönt. Jobbigt att gå dit ensam och se alla nyblivna föräldrar, barnvagnar, småbarn som lekte där inne, en höggravid tjej som satt och vänta nära mig. Och jag kollade upp på "trädet" på väggen där inne, där alla barn som är födda 2012 ska ha sitt namn och datum. Var nära på att stoppa dit (Milton 2012-02-03) Men det skulle bara göra ondare i mig. Men eftersom han inte hänger där på väggen, är de som om han aldrig fanns, alla andra finns ju där.. 

Väl inne hos barnmorskan så hade vi mycket att prata om, satt och pratade ut i ca. 1,5timma. Både jobbiga saker, såsom saknaden, att jag är en mamma, men att mitt barn finns inte här, och bra saker, glada minnen med gossen på BB, hur han såg mot mig, hans läte, vad vi gjorde tillsammans under vår korta tid med varandra. Vi pratade även om framtiden. Om framtida barn.

Sanningen är den att jag är en mamma, men utan ett barn att ta hand om, ingen kan ersätta mitt första barn min gosse Milton. Jag vill ha barn igen, men samtidigt är jag otroligt rädd. Rädd att det ska gå fel denna gång, att de blir en ny katastrof, rädd att det blir missfall, eller ett till spädbarns död osv.. Ni kanske förstår.

Men, men, man måste våga chansa, våga ta risker, falla och resa sig igen, vilket jag är bra på. 

Nu ska jag äta middag. 

Ha de bäst!

Påsken var helt okej faktiskt, grillat, badat badtunna, bastu, haft strålande sol, varit med min sambo och hans familj osv.. Men klart man tänkt mycket på sitt änglabarn, det skulle ha varit hans första påsk. Man tar ju för givet då man är gravid och förlossningen gått bra osv att han skulle leva.. Man planerade ju hans första jul, sommaren med barnvagnspromenader osv.. Man tar ju livet förgivet. Men det har jag nu lärt mig att de kan/ska man inte göra, det mest oväntade och orättvisa kan hända. 

Skulle man bli gravid igen så känns det som att jag inte skulle gå ut med det fören barnet hunnit bli ett år gammalt. Då allt känns "säkert". 

På onsdag har jag min efterkoll hos barnmorskan, än en gång då man tänker att dit skulle jag och visa upp min prins. Dit ska man inte gå ensam, utan en bebis i magen eller i famnen.. Men sånt är livet, tyvärr.

Över till annat.. Igår spela vi bingolotto, jag, min sambo, min svägerska och jani. Men jag vann inget som vanligt Ida och jani vann varsin ny lott iaf. Sen kolla vi BB, sen var det typ godnatt. Idag har vi städat, kollat skilda världar och tagit det lugnt, sedan kom min bror och hälsa på. Han gick nyss, min sambo tränar och min sambos son e hos sin mor, och min hund e borta med min svägerska ida.. Får se när dom kommer tillbaka, och vem som hinner först. Ida och hunden, eller min sambo eller pojken.. Jag tycker inte om att vara ensam, blir rastlös eller trött och fundersam. 

Nej, nu ska jag hänga tvätten. 

Ha det bra. 

Begravnigen i fredags kändes väldigt jobbig. Men det var skönt att han nu fick ro, min älskade lilla gosse. 

Solen sken över honom och dom närmaste var där. Det gjorde ont att se den lilla kistan och dopskålen bakom.. Ville att mitt första besök till kyrkan med gossen skulle bli hans dop, inte begravning.. Men livet är orättvist!

På lördagen var jag och besökte graven. Med min sons morfar, morbror, kusin och hennes mamma. Vi tände ett ljus och sa några ord om saknad.. 

Du kommer vara saknad och älskad föralltid

Vila i frid älskade lilla Milton. 

Igår söndag var vi och kollade när gubben hade fotbollscup, det gick rätt bra, var skönt att få komma ut men rätt kallt då man stod ute förlänge. Idag har jag dammsugit, lagat mat åt alla här hemma och diskat. Nu sitter man i soffan o tar de bara lungt. år se vad som händer sen..

Det var det! Vi saknar dig gossen