Ja, idag är det 2år sedan jag tog mitt sista farväl av min gosse, det var det bästa jag gjort i hela mitt liv tror jag.. Jag gick och satte mig i rummet där de försökte allt de kunde med att få liv i honom igen, allt var suddigt och stressigt men jag fick bevittna att de försökte även fast man visste innerst inne att det var försent.. Sedan satte jag mig i ett tyst rum ensam med honom i famnen efter hans dödsförklaring och grät ut i stillhet..Memorera hela hans ansikte med mina fingertippar med vetskapen om att det är sista gången. Strök hans kinder, pussa hans panna och tog hans hand.. Då jag kände mig "klar" fick jag hans handavtryc, fotavtryck, en bit hår på ett papper och blev fotad av två sköterskor som var med mig då jag höll honom.. De enda två bilder som finns på oss tillsamans. Men jag är i efterhand så oerhört glad över att jag samlade ork och bevittnade deras försök och att jag sedan satte mig ner med honom i famnen och lät allt sjunka in.. Jag är tacksam över att de tog vara på hans hårlock, fotavtryck och handavtrycket som jag tatuerade in på 1årsdagen förra året.

Efter hans bortgång ville jag inte höra eller se bebisar, det var de värsta jag visste, jag ville inte se bilder på honom heller.. Men efter några månader kunde jag kolla bilderna i mobilen men då bara för att gråta.. Efter 10månader orkade jag framkalla alla bilder.. Efter 11 månader (då bilderna legat i en låda en månad) hade jag kraften att rama in foton och se på honom varje dag och då med beundran av honom och glädje över att man fick träffa honom men även saknad, känner en otrolig saknad..

Jag har tänkt på alla möjliga saker om varför han gick bort och varför han bara fick bli 2dagar.. Jag har även tänkt att han gick bort innan han skulle ha funnits! Jag menar.. Han var beräknad att födas 6/2 (dagen efter han gick bort) Var de menat att han skulle gå bort just den 5/2-12 så är jag otroligt tacksam över att han kom ut två dagar innan så vi hann träffas!
Kanske de var så??? "Han kom ut tidigare för att få hinna säga hej och hejdå och för att få lämna avtryck och minnen!?" Istället för att gå bort i min mage.. Eller hade han levt idag om han legat kvar i min mage just det datumet (5/2) och blivit född typ 8/2? Eller var det för att det var en söndag "vilodag han gick bort" Fast jag inte är troende eller kristen av mig har jag tänkt även så.. Ja jag vet inte, ni skulle bara veta hur man grubblar/grubblat..

Jag känner iaf att han gick bort före de var tänkt att han skulle finnas..

Nåja, nu är jag "klar" med att dela med mig för denna gång, blivit mycket nu på årsdagarna.. Men årsdagar river upp!

Idag har jag inte gjort mer än vikt tvätt, sett tv och gjort frasvåfflor (Morbergs recept!) och myst med min gubbe.

Nu ska jag se tv och invänta gubben som är på träning.. Idag är det 25dagar till BF! Jag är så förväntansfull, glad, trött, stressad, nervös, skräckslagen, rädd, och pirri inombords men försöker hålla mig lugn och tänka "allt kommer gå bra, vi kommer ha en bebis i babyskyddet då vi ska hem".. Jag är inte rädd för förlossningen inte det minsta, känns som att de har man ju gjort förr.. , ! Tack för mig.

Vila i frid älskade lilla gossebarn <3

 

medmänniska

6 februari 2014 09:35

Åh, vill bara ge dig den största styrkekramen någonsin.
Vi känner inte varandra och jag inte förstå din hjärtesorg men jag känner med dig och önskar dig verkligen allt gott i livet <3
*KRAM!!!*

 

Min kamp i livet

6 februari 2014 11:15

Sitter med tårarna rinnandes nerför kinderna.
Det är oerhört hemskt att ens barn går bort, det är det sista man ens tänker på när man åker till förlossningen.
Jag hade svårt att släppa min son ifrån mig, satt med honom i tre dagar i famnen till och från och varje gång dom kom och tog honom för att köra honom ner till källaren nrast mitt hjärta. Jag insåg tillslut att jag fick säga farväl.
Årsdagen kommer alltid vara inpräntad i mitt huvud och är lika jobbig varje år.

Kram på dig
Catarina

http://keckla.bloggplatsen.se

 

Mikaela

6 februari 2014 22:56

Blev så berörd av din historia, du är otroligt starkt. Jag skickar lite omtanke till dig!
Kram

http://familjeniingenstans.bloggplatsen.se

 

Sara

10 februari 2014 02:06

Tårar rinner och vill bara ge dig en STOR KRAM!!

http://hungryeyes.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Till min dotter är helt obeskrlivlig, hon är det bästa som finns! Och Tommy såklart, min blivande make! ;) Jag har haft en toppenhelg med mina fina och svärisarna i skärgården, med sol, båt, fiske, grillat och mys. Jag kollar brevlådan varje ...

Har helt glömt bort min blogg nästan.. Finns inte mycket tid för att blogga då man har fullt upp för det mesta.. Kimberly växer så det knakar och utvecklas för fullt. Hon är en glad "jollerbaby" som nu är 3månader! Förra tisdsgen fick hon vaccine...

Imorgon blir vår Kimby en månad! Så himla fort tiden går! Och hon växer så det knakar, dock ännu under 4kg 3950 gram igår på vägningen och nu har hon passerat 50cm! Hon var 52cm igår.. Så hon har vuxit 4cm i längd (1cm/v i snitt då) Vi var ju på ...

Eller kan de vara så att naglarna är hårdare och växer fortare nu då jag ammar? Har klippt ner dom helt och hållet 4ggr nu på 3veckor! Är dags nu igen.. Och de låter stenhårda då jag knipsar dom! Jag som alltid försökt spara och klipper aldrig naglar...

Det känns så ofattbart allt! Jag har nu mitt efterlängtade barn här i min famn! Vilken resa det varit att ta sig hit.. 2bebisar har vi bakom oss, jag kan titta på henne och tänka på Milton rätt ofta, hennes storebror och se likheter och det känns ofa...