Idag klev jag upp vid 08, var jätte trött idag, sovit så "ytligt" och vaknat titt som tätt, var väl orolig över #Ultraljudet idag. Jag åt frukost, släppte ut hunden och katterna på gården, klädde på mig och gick till bussen. Då jag kom till Kalix gick jag till min mormor där jag fick fika som vanligt, läste även dagens tidning. Sedan var det dags att gå till sjukhuset.

Då det var 15min kvar höll jag på att stressa sönder för att tommy inte hade kommit till sjukhuset än.. Men han kom i tid iaf och vi kunde vänta tillsammans på vår tur. Där var jag lite nervös och spänd, tommy sa att vi kan ju inte påverka nånting nu, men att han hade också fjärilar i magen.. Vi blev uppropna och fick sitta på varsin stol utanför rummet där vi skulle vara, då kom paniken.. Sist vi satt på de där stolarna var förra året och jag sa "Tänk om det är dött!?" och de var det, jag hade en magkänsla..

Denna gång började jag svettas så händerna blev blöta, ögonen blev tårfyllda och jag höll på att bryta ihop helt och hållet. Kände att jag inte ville gå in och se.. Jag tog handsprit i händerna och läkaren bad oss komma in. Hon sa "minns du att det var mig du hade förra året då du var här?" Jag svarade "nej, faktiskt inte.. men då hon sa det kände jag igen henne. Hon bad mig lägga mig ner och vänta, även denna gång hade hon svårt att få igång elektroniken och ultraljudet så hon fick be om hjälp att fixa igång det.. PRECIS som förra gången, och jag kände ännu mer att de är som det var då..

Då hon väl fick igång det och hade stoppat den där kalla gelen på min mage, tittade jag bort, vågade inte se.. Tydligen tittade tommy också bort för hon fick säga, allt ser TOPPEN ut! Ni törs titta nu.. Där såg vi ett hjärta slå, och allt bara gled ur mig, all min oro och rädsla förvandlades till lycka! Där var vår #bebis, och h*n LEVER! Det var det viktigaste för oss i detta skede. Hjärtat satt där det skulle, fanns 2händer, 2fötter, fingrar och tår och bebis sparkade omkring. En OTROLIG lättnad :D

Vi fick en bild och bokat in vårt Rutinultraljud som sker om 2,5veckor den 30/9. Då kanske vi kan se kön, nu kunde man inte det då bebis låg lite knasigt (upp och ned/på mage).

Efter ultrat åkte jag till min mamma, som jag inte hälsat på jätte länge, vi käkade lunch och svammlade. Fick en regndress och pengar så jag kunde köpa en bärsele och regn/vindtät babyoverall av en tjej. Båda var oanvända och overallen hade prislappen kvar! Och fick det riktigt billigt, även hemlevererat! Så toppenbra :D Så då har man en overall till våren då de är blött och blåsigt, och fleeceoveraller har jag redan som man kan ha under från när jag väntade Milton vilka också är oanvända! :) Så äntligen har man "vågat" köpa något till bebis! Får se när man ska orka fixa barnkammaren (tömma den).

Nåja, nu är nog bastun varm så jag och tommy kan basta och sedan se "De dejtbara" är så härligt och se dom våga gå ut, detja och bli kära, man blir så glad för deras skull! :)  

Nåja tack för mig! :)

Här är våran skatt! Som ligger på mage och putar upp med lillrumpan! Och gömmer ansiktet neråt, gud vad vi är lyckliga över att allt var som det skulle, vi längtar så efter dig <3

''   

Här är overallen, betalade endast 100:- kanonbra!! ;)