Såhär såg jag ut nyår 12/13

Igår började kvällen med att jag satt hemma o spela bingolotto. Men så drog man till sangis vid 23, och där hade jag en riktigt trevlig kväll med byborna! Med gamla grannar, barndomsvänner, gamla klasskompisar, gamla ridvänner, mmvuxna man känt hela livet osv! Tack till alla er! Jimmy, Jennifer, Lisa, pappa, Öberg, Ricke, Jonne, Nina, Madde, Fanny, Jocke, Dennis, Ulle, Sandra, Lisa, Emil, Stoffe och några till! Men tack för en fin kväll som gjorde ett bra avslut o en bra början på 2013! Idag har man bakismyst o käkat pizza o kollat filmer.

Nu ser ja framemot detta år och hoppas de blir ett toppenår!

Ska ta och berätta lite om julen, senast då jag skrev hade jag ju inga planer om julen.. Men den började med att man vakna upp hos pappa. Sen åkte man hem och fixa sig, gick över till min broder för att ge min brorsdotter sin julklapp hon var mycket fastersjuk och skulle hålla hand och visa en massa saker hon fått. Det var det bästa med julen hennes glädje över alla saker och lyckan då jag var där! Fick även bästa julklappen av henne ett inramat foto på henne, en puss och en kram innan jag gick hem igen. Kvällen avslutades med massa mys hemma!
Men tankarna var mycket hos Milton, förra julen var han i magen och nu skulle han ha varit här.. Men de blir inte alltid som man vill eller tänkt sig. Det har jag lärt mig detta år. Ta inget för givet, ta vara på alla som finns omkring en dag kan det vara försent att visa uppskattning och kärlek, inget varar förevigtoch hur svårt det än känns så måste man gå vidare och se framåt även om det känns meningslöst! Och allt händer inte av en anledning!

Nu längtar jag mest efter att få börja ett nytt år! Men nya tag, med mycket mer glädje och lycka än detta år fört med sig. Detta år har vart ett riktigt olyckligt otursår, där motgång på motgång överlappat varandra.. I mitt fall har man inte kunnat säga efter regn kommer solsken.. Väntat på det där solskenet sedan 5februari då Milton rycktes ifrån mig. Visst det kom i maj då jag var gravid igen men jag kan ärligt säga att jag aldrig vågade tro att de skulle gå bra då heller.. Men det "solskenet" av hopp om lycka slocknade återigen den 28September på UL då man såg att de var dött..
Sen sjukdomar, familjeproblem osv ovanpå allt det..

Nu får det vara nog och jag håller tummarna att allt vänder då vi får börja på nytt blad, nytt år! 13 sägs vara ett otursnummer..
Men ja hoppas verkligen inte på ett till otursår..

Hoppas ni andra också kan hålla tummarna för mig detta år, så jag kan få lycka!

Ha det bäst alla, vi hörs då det nya året börjat.
Kram /S

Jag har försökt vara stark, bita ihop och se framåt! Men jag har sån oro jämt jämt jämt om ALLT, är rädd att mista den tillvaro man nu har.. Utvecklat ett slags kontrollbehov baserat av oro och rädsla. Jag har inte insett det själv.. Förrens nu, jag har blivit erbjuden att prata med någon i våras.. Men tackat nej. Ingen kan ju få allt ogjort eller ge mig Milton tillbaka! Men nu har jag ändrats som människa, har ingen ork eller motivation till nånting! Och den ständiga oron, rädlan och ilska mot allt ont som hänt mig på så kort tid som gör att jag bara kan koka över eller explodera.. Så jag har nu tagit steget, jag är inte så stark! Så jag har fått en psykolog och även antidepressiva för att orka gå framåt! Kan säga att de hjälper mycket mer än jag trodde. Men har ännu en lång väg att gå. Men det känns bra att ha tagit steget och vågat visa mig "svag" så jag kan bli stark! Nu kan det bara bli bättre, det är det jag ska tro på och fokusera på.

Snart är julen här.. Har tyvärr inte köpt en enda julklapp än, vet inte var eller med vem man ska fira julen heller.. Känner inte så mycket julkänsla eller glädje inför denna jul, tyvärr. Men de kanske löser sig i sista stund.

Nåja nu vet ni hur de ligger till och att jag lever och kämpar på!
Kram

Tillsammans är vi starka, vår kärlek är stark och tillsammans är vi oslagbara och obrytbara! Det kommer alltid finnas skitsnackare men jag kan säga att jag verkligen inte förtjänar det! Och ni svartsjuka människor som vill förstöra.. Till er kan ja säga att ni inte har lyckats eller kommer göra det heller! Vi är starkare än så! ;)

Annars så gör ja inte mycket för tillfället, ska värma mat spagetti och köttfärssås som jag gjorde igår :) Har kommit in från en 50minuters promenad med hunden nyss..

Var i förrgår till VC har nu utvecklat eksem för första gången i mitt liv.. så har fått kortison att smörja med.. Men som tur och konstigt nog är så kliar de inte! Har två torra röda fläckar som flagnar lite.. Men inge fint o ha de så hoppas de försvinner fort! Är less att allt skit ska avlösas av annat..

Saknaden efter min Milton finns hela tiden, varje gång ja ser en bebis, en gravid, en barnvagn, varje gång ja ser ner i min famn o han inte finns där, varje gång jag ska sova o jag inte kan natta min gosse mm. Älskar dig! <3

Ha de bra!
P.S Älskar dig min fina Tommy <3

Detta år har jag haft sjukor jag aldrig förr haft:

- Äggledarinflammation

- Livmodersinflammation

- Urinvägsinflammation

- Barnasängsfeber

- Scharlakansfeber

- Parvovirus

Nu hoppas jag på att få vara frisk! och "bara" ha vanliga influensor! 

Fick samtal igår, de hade undersökt fostret för att undersöka om det kunde finnas någon anledning till mitt missfall. Det fanns en anledning, vilket de mycket sällan gör då man förlorar ett barn kring v.12 Det hade smittats av Parvovirus av mig.. O vafan e de? E inte de typ en katt/hundsjukdom.. Nee tydligen finns de hos människor främst hos barn "femte sjukan". Det rubbar pproduktionen av röda blodkroppar och kan bidra med blodbrist (anemi) vilket mitt foster avlidit av. Men chansen att ett foster ska bli smittad av de av mamman är 1 av 3, och att mamman har de är inte heller stor chans då de är främst barn som smittas, sedan man haft den sjukan blir man immun! Och kan inte få den igen. Man får inga märkvärdiga symptom, kan vara feber o ledvärk hos vuxna. Hos barn kan man få rosiga/torra kinder och feber. 

Och att få höra att jag haft det kom som en chock! Vad är oddsen liksom!? Inte märkt något, och sen att fostret skulle avlida var inte heller stor risk. Men var faktiskt skönt att denna gång få en ANLEDNING! och de hade kunnat upptäckas med blodprov och fostervattenprov. Men finns inga medeciner mot det heller.. Hade mitt foster överlevt hade den haft större risk för förstorat hjärta eller blodsjukdomar! Så jag är ändå "tacksam". 

Kan tycka att de e konstigt att just jag skulle få Parvo just under min graviditet och att jag inte haft de som barn? Var förresten min andra barnsjukdom för i år som man bara kan ha EN gång i livet (oftast som barn) Hade ju Scharlakansfeber i våras. Men då man inte är på topp är man mer mottaglig för sjukdomar och virus. 

Idag var jag hos Barnmorskan och hämtade ut p-piller, är verkligen inte redo att försöka igen redan efter två förlorade barn detta år! Men den dagen jag känner mig redo slutar jag äta dom, vill ju ha barn men vill inte känna mig livrädd då jag ser ett "plus". Vill vara psykiskt redo, och min kropp måste också läka! 

Har förresten hämtat två kissebebisar i lördags! Jätte söta "humör-upplyftare"! :) 

- Och nu kan de bara bli bättre! Längtar till nästa år och få börja på ett nytt och förhoppningsvis bättre år än detta varit! 

Nu tackar jag för mig! 

Jag bar dig 9månader, fick hålla dig 2dagar och imorgon har det nu gått 9månader sedan jag fick hålla dig för första gången.. Och på måndag har det gått 9månader sedan jag höll dig för sista gången.. 

Var till graven idag och tände ett ljus, det var jätte vackert på kyrkogården med alla ljus som var tända vid alla gravar. Jag hälsade även på vid min farmor och farfars grav.

Nu är de Halloween/allhelgona osv..

Då ska man tänka extra mycket på de som inte längre finns hos oss. Men jag tänker på det varje dag! <3 

Har inte mycket mer att skriva. 

Extra stort Vila i frid till er:

Min son Milton

"Tvillingsyrran" Heddy (en hund som jag växte upp med som även var född exakt samma datum som mig)

Marcus (min närmsta barndomsvän som dog då jag var ca.7år, min första begravning)

Farmor (som bodde på samma gård som oss under uppväxten, så hon stod mig väldigt nära) 

Farfar (som jag aldrig hann träffa, han avled ca ett halvår innan jag föddes) 

Axel (Min häst som blev överkörd hösten -06 han var min ögonsten)

Morfar (världens bästa morfar!)

Saknar er alla! <3