Snart är detta år över.. Har varit ett händelserikt år för mig.. Året började med att jag "insåg" att jag inte var mig själv längre, jag insåg att jag nått botten och sökte hjälp utan att tro på att något kunde hjälpa mig att gå igenom allt. Under 2012 hade jag ju förlorat 2bebisar, min lägenhet och sambo. Flyttade till pappa och ville varje dag ge upp. Då jag sökte hjälp var det de bästa jag kunde göra och jag är samtidigt glad över att jag väntade med hjälpen nästan 1år efter miltons bortgång. För jag var redo att prata om allt, att öppna mig utan att bryta ihop. Jag fick träffa psykolog 2ggr/vecka i 3månader, som minskades till 1gång/vecka undertiden jag gick på antidepressiva, jag sjukskrevs och kände att jag kom tillbaka till mig själv. Jag och Tommy kunde hitta tillbaka, starkare och kärare än förr. Fick i julklapp en tatuering av tommy som jag brukade den 3/2-13 på Miltons 1årsdag, då jag fick hans handavtryck vid hjärtat! Behandligen min pågick i 6månader sedan var jag gravid (29juni plussade jag), jag trappade ner på medecinen för att helt sluta med den.

Sommaren var jättebra, var många dagar med fiske, sol, kubb och grillning. Jag jobbade ingenting, då jag inte orkade psykiskt med stressen och pressen. Vi bodde hos min far i huset, vilket var riktigt skönt på alla sätt. I oktober flyttade vi tillbaka till lägenheten varför vi gjorde det vill jag ej gå in på men det fanns ett skäl, fanns någon/några som tyckte att vi inte skulle bo där (inte min far!). Nu före jul flyttade vi i hus som vi får hyra! Fick lite panik om vi ska måsta bo i en liten tvåa med en 6åring, en bebis, en hund och 2katter så var riktig lättnad att få hus!

Jag har fått sjukskrivning under graviditeten också pga depression, i början var man bara lycklig över att bli med barn. Men sedan kom oron som ett blixtnedslag, och jag var rädd HELA tiden att förlora en tredje bebis. Många försökte lugna mig med att de är tredje gången gillt och att nu är det min tur.. Inget jag tog åt mig av, ville bara få börja känna min bebis. Jag gjorde mitt första UL v.10+6, sedan v.15+2 och sen RUL 19+0. Fick även rättigheten att göra UL på "drop in" om jag var orolig. Vilket jag ej utnyttjat, förutom det i v.15+2 då innan man kunde känna bebisen.. På RUL såg man att moderkakan låg i vägen och att ett snitt kan bli aktuellt.. Vilket jag än väntar på att få veta, nästa onsdag får jag mitt nästa UL och då ska vi se om det blir snitt eller ej. Oron har minskat nu, oron för graviditeten.. Men inte oron efter förlossningen då jag än vet att det finns chanser att förlora friskt barn.. Så kommer nog bli en överbeskyddande mamma som ständigt kommer kolla andan osv.. Är bla därför jag köpt andningslarm också. För att ha en chans vid andningsuppehåll att rädda bebisen och för att känna sig lite tryggare.

Mycket mer än så har jag inte att skriva om året.
Depression, våga söka hjälp, hitta tillbaka, kämpa, inte ge upp, äkta kärlek, flytt, glädje, saknad, oro och lycka kan sammanfatta året 2013 i korthet.

Har höga förhoppningar på 2014, om att allt ska gå bra med bebisen, att vi slipper komplikationer, att vi får en fin sommar och får fylla hela året med lyckliga minnen men saknaden efter Milton kommer vara fortsatt stor, hade velat ha han här och få se han leka med sitt småsyskon. Vill se hur lika de blir, ska göra ett bildkollage av denna bebis också från BB och hänga nära Miltons kollagetavla.

Önskar er andra ett toppen år! Tack för.mig, ses nästa år!