Igår var jag hos barnmorskan på min efterkoll.. Det var jobbigt men samtidigt skönt. Jobbigt att gå dit ensam och se alla nyblivna föräldrar, barnvagnar, småbarn som lekte där inne, en höggravid tjej som satt och vänta nära mig. Och jag kollade upp på "trädet" på väggen där inne, där alla barn som är födda 2012 ska ha sitt namn och datum. Var nära på att stoppa dit (Milton 2012-02-03) Men det skulle bara göra ondare i mig. Men eftersom han inte hänger där på väggen, är de som om han aldrig fanns, alla andra finns ju där.. 

Väl inne hos barnmorskan så hade vi mycket att prata om, satt och pratade ut i ca. 1,5timma. Både jobbiga saker, såsom saknaden, att jag är en mamma, men att mitt barn finns inte här, och bra saker, glada minnen med gossen på BB, hur han såg mot mig, hans läte, vad vi gjorde tillsammans under vår korta tid med varandra. Vi pratade även om framtiden. Om framtida barn.

Sanningen är den att jag är en mamma, men utan ett barn att ta hand om, ingen kan ersätta mitt första barn min gosse Milton. Jag vill ha barn igen, men samtidigt är jag otroligt rädd. Rädd att det ska gå fel denna gång, att de blir en ny katastrof, rädd att det blir missfall, eller ett till spädbarns död osv.. Ni kanske förstår.

Men, men, man måste våga chansa, våga ta risker, falla och resa sig igen, vilket jag är bra på. 

Nu ska jag äta middag. 

Ha de bäst!