Jag har passerat 50% av min graviditet i söndags!

Nu är man på vecka 21 (20+2)

Har på senare tid fått foglossning, ont som tusan i vänster bakdel och strålande smärta ända ner i benet.. Vilket gör att det är svårt att ta sig upp då man suttit/legat, eller tar sig upp gör man men inte smärtfritt, man går som en vaggande anka och gnällig blir man av smärta. Tur det inte är dygnet runt, utan mest på eftermiddagar/kvällar då man användt kroppen under dagen.

Idag har jag varit hos barnmorskan och på VC, dags för mig att ta järntillskott Niferex kapslar än en gång.. Men kunde räkna med det då jag haft lågt järn mina andra graviditeter, det kan också förklara min trötthet. Vikten går uppåt, kan inte ha egna jackor, så idag fick ja ha hjärtats fleecejacka men annars då det är kallare har man fått ha pappas stora jacka! Mina jackor går inte igen eller sitter som korvskinn.. Nåja hos barnmorskan prata vi om min foglossning, jag ska ta kontakt med sjukgymnasten och se vad man kan göra :)

Fick även graviditetsintyg, måste fixa arbetsintyg också så man kan börja ta tag i försäkringskassan och föräldrapenning! Så man är ute i tid, tänker jag. Så ska gå in på kontoret i Haparanda nån dag så man får det gjort ordentligt. Finns ju inger F'K kontor i Kalix nå mera..

Nåja sedan skulle min BM ta blodtryck, vilket var toppen, har alltid haft fint blodtryck.. Sedan var det HJÄRTLJUD på bebben, la mig ner, hon kleta gele på min mage och stoppa maskinen mot min mage.. Lät som en susande orkan/storm bara.. Hon klämde och kände och försökte hitta vart hon skulle lyssna.. Hon hitta bebisen, men kunde inte hitta hjärtljudet.. Jag började få panik!!! Hon titta i datorn för att kolla upp var bebisen hade legat på mitt UL, sedan försökte hon igen, och igen, och igen.. Över HELA magen typ!

Jag låg och stirra upp i taket och tänkte "Jag rusar härifrån och tar ett UL här och NU!"

Vi hörde att bebisen var där och hon kände den men hörde inte hjärtat, men tillslut fann hon det, och man kunde andas ut, tog ju bara ca.5-10min men kändes som 3timmar av spänning och oro!

Det lät så jämnt, stabilt och fint, kändes som det bästa man kunde få höra just då, och man hörde hur de spraka till då bebisen rörde sig.

Men jag har en livlig liten krabat som var svår att hitta hjärtat på när h*n inte ville ligga still! Så min BM fick blockera med händerna så bebisen inte kunde flytta runt mer då vi väl hittat hjärtat. Och då kände jag sparkarna, samtidigt som man kunde höra rörelserna, det är lycka! Men jag har inget att ora mig för, jag känner bebis, och tydligt, hjärtat lät kanonfint, jag råkar bara ha en livlig krabat som var svår att finna där inne ;)

Idag ringde en gammal nära vän till mig, vi surrade på i telefon i över 1timma, allt mellan himmel och jord! Så skönt att ventilera sig, till någon som lyssnar, stöttar och förstår. Tyvärr bor hon i Stockholm nu, men om 2 månader kommer hon upp :)

Nåja, nu fanns det inte mer att skriva :)

Ha det bäst!

<3