Jag ljuger ofta, senast igår.. Kollegor som fråga hur jag mår, eller bekanta man möter då å då på affärer som frågar bara för att fråga nånting "Hur mår du?". Enklaste svaret halkar ur min mun "Jo, de e bra!" Samtidigt får jag en klump i halsen.. Jag säger att de e bra för att slippa bryta ihop, eller för att folk inte ska tycka ja e patetisk o tycker synd om mig själv.. För sanningen bakom det är att jag mår verkligen inte alls bra! Tur då att jag pratar med min psykolog 2ggr/vecka och äter 40mg Citalopram/dag.

Jag gör inte detta inlägg för medlidande, utan bara för att ni ska få se vad som finns bakom mina murar.

Jag har haft relationsproblem senaste tiden, men låtsats må bra o att allt löser sig.. Men de löste sig inte så nu är jag singel. Sitter med två kattungar o min hund ensam i 4 r.o.k och ser mig omkring och allt är så tomt! De har gett mig lite ekonomiproblem också, med alla räkningar o hyra man måste stå för ensam.

Så inom ett år har jag förlorat min 2dagar gamla son, fått ett missfall, förlorat sambo och styvson, ekonomiska problem, tappat mig själv och nu måste jag komma på vad händer sen? Vart ska jag ta vägen? Ska ja till pappa igen? Då måste ja ta bort katterna pga allergi..

Jag har träffat en specialistpsykolog i sunderbyn.. Hon fråga mig om ja har mkt vänner som ringer mig, drar me mig ut så ja får andra tankar osv.. Då slog de mig.. Ja e fruktansvärt ensam! Allt ja har/haft är familjen och Tommy. Sen fråga hon vad ja vill jobba med, o de är ju inte vad ja jobbar med nu. Hon tyckte jag skulle chansa, nu har ja inget mer att förlora! Bara flytta, få vänner, ta ett drömjobb osv! Men först jobba med mig själv! Att fokusera på att må bra, värdesätta mig själv och känna mig redo för att börja om..

Vad gör jag då om dagarna? Ja jag ligger i sängen till det är mörkt.. Kliver upp vid 14-15 tiden.. All vakentid spenderar jag till att se tv.. Gå ut me hunden, ge djuren mat och har ja en bättre dag så kan ja orka städa och laga mat.. Ligger vaken i mörkret i typ 3-4timmar och tänker innan ja kan somna. Men jag sover gärna bort mitt liv just nu känns det som. Älskar att få drömma för i drömmarna e jag aldrig ensam eller nedstämd och jag känner att ja har inget att vakna upp till.. Men förhoppningsvis blir de bättre sen.

De var väl allt för denna gång. Förstår om ni inte orkar med min "smörja" eller mina problem, därför jag aldrig tar upp dom då nån frågar. Men här är sanningen.. Mina problem, mitt liv!
Det var skönt att skriva detta, men utlöste en och annan tår.
Kram till er.

 

Hannah

21 januari 2013 18:01

Jag vill bara komma och krama om dig Sangis! Du är stark och så otroligt duktig. I slutändan kommer du inse hur stark denna resa gjort dig. Önskar jag bodde närmare, för då hade jag varit hos dig jämt. Jag saknar ju dig!

http://hannahgrahn.blogg.se

 

nadine

21 januari 2013 22:14

styrke kramar till dig sandra. antar att de kanske inte hjälper men du finns ofta i mina tankar om allt du behövt gå igenom.. de ska INGEN behöva göra.. och att du står på benen ändå du är sjukt stark och starkare kommer du bli. glöm inte att DU själv alltid kommer i första hand. gör de du vill inte vad andra vill livet är för kort för de. <3

http://puffmajz.blogg.se

 

annso

22 januari 2013 05:07

Jag lider med dig Sandra tro inget annat, jag blir så ledsen att läsa dina rader, önskar dig all lycka på vägen, vet att de är svårt men du kommer att fixa de, har själv gått genom liknande situation, inte så hemskt som att mista ett barn, men separationer o skulder över öronen, så jag vet, men de fixar sig alltid till slut, tänker på dig ofta, kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Till min dotter är helt obeskrlivlig, hon är det bästa som finns! Och Tommy såklart, min blivande make! ;) Jag har haft en toppenhelg med mina fina och svärisarna i skärgården, med sol, båt, fiske, grillat och mys. Jag kollar brevlådan varje ...

Har helt glömt bort min blogg nästan.. Finns inte mycket tid för att blogga då man har fullt upp för det mesta.. Kimberly växer så det knakar och utvecklas för fullt. Hon är en glad "jollerbaby" som nu är 3månader! Förra tisdsgen fick hon vaccine...

Imorgon blir vår Kimby en månad! Så himla fort tiden går! Och hon växer så det knakar, dock ännu under 4kg 3950 gram igår på vägningen och nu har hon passerat 50cm! Hon var 52cm igår.. Så hon har vuxit 4cm i längd (1cm/v i snitt då) Vi var ju på ...

Eller kan de vara så att naglarna är hårdare och växer fortare nu då jag ammar? Har klippt ner dom helt och hållet 4ggr nu på 3veckor! Är dags nu igen.. Och de låter stenhårda då jag knipsar dom! Jag som alltid försökt spara och klipper aldrig naglar...

Det känns så ofattbart allt! Jag har nu mitt efterlängtade barn här i min famn! Vilken resa det varit att ta sig hit.. 2bebisar har vi bakom oss, jag kan titta på henne och tänka på Milton rätt ofta, hennes storebror och se likheter och det känns ofa...