Jag har försökt vara stark, bita ihop och se framåt! Men jag har sån oro jämt jämt jämt om ALLT, är rädd att mista den tillvaro man nu har.. Utvecklat ett slags kontrollbehov baserat av oro och rädsla. Jag har inte insett det själv.. Förrens nu, jag har blivit erbjuden att prata med någon i våras.. Men tackat nej. Ingen kan ju få allt ogjort eller ge mig Milton tillbaka! Men nu har jag ändrats som människa, har ingen ork eller motivation till nånting! Och den ständiga oron, rädlan och ilska mot allt ont som hänt mig på så kort tid som gör att jag bara kan koka över eller explodera.. Så jag har nu tagit steget, jag är inte så stark! Så jag har fått en psykolog och även antidepressiva för att orka gå framåt! Kan säga att de hjälper mycket mer än jag trodde. Men har ännu en lång väg att gå. Men det känns bra att ha tagit steget och vågat visa mig "svag" så jag kan bli stark! Nu kan det bara bli bättre, det är det jag ska tro på och fokusera på.

Snart är julen här.. Har tyvärr inte köpt en enda julklapp än, vet inte var eller med vem man ska fira julen heller.. Känner inte så mycket julkänsla eller glädje inför denna jul, tyvärr. Men de kanske löser sig i sista stund.

Nåja nu vet ni hur de ligger till och att jag lever och kämpar på!
Kram