Detta år har jag haft sjukor jag aldrig förr haft:

- Äggledarinflammation

- Livmodersinflammation

- Urinvägsinflammation

- Barnasängsfeber

- Scharlakansfeber

- Parvovirus

Nu hoppas jag på att få vara frisk! och "bara" ha vanliga influensor! 

Fick samtal igår, de hade undersökt fostret för att undersöka om det kunde finnas någon anledning till mitt missfall. Det fanns en anledning, vilket de mycket sällan gör då man förlorar ett barn kring v.12 Det hade smittats av Parvovirus av mig.. O vafan e de? E inte de typ en katt/hundsjukdom.. Nee tydligen finns de hos människor främst hos barn "femte sjukan". Det rubbar pproduktionen av röda blodkroppar och kan bidra med blodbrist (anemi) vilket mitt foster avlidit av. Men chansen att ett foster ska bli smittad av de av mamman är 1 av 3, och att mamman har de är inte heller stor chans då de är främst barn som smittas, sedan man haft den sjukan blir man immun! Och kan inte få den igen. Man får inga märkvärdiga symptom, kan vara feber o ledvärk hos vuxna. Hos barn kan man få rosiga/torra kinder och feber. 

Och att få höra att jag haft det kom som en chock! Vad är oddsen liksom!? Inte märkt något, och sen att fostret skulle avlida var inte heller stor risk. Men var faktiskt skönt att denna gång få en ANLEDNING! och de hade kunnat upptäckas med blodprov och fostervattenprov. Men finns inga medeciner mot det heller.. Hade mitt foster överlevt hade den haft större risk för förstorat hjärta eller blodsjukdomar! Så jag är ändå "tacksam". 

Kan tycka att de e konstigt att just jag skulle få Parvo just under min graviditet och att jag inte haft de som barn? Var förresten min andra barnsjukdom för i år som man bara kan ha EN gång i livet (oftast som barn) Hade ju Scharlakansfeber i våras. Men då man inte är på topp är man mer mottaglig för sjukdomar och virus. 

Idag var jag hos Barnmorskan och hämtade ut p-piller, är verkligen inte redo att försöka igen redan efter två förlorade barn detta år! Men den dagen jag känner mig redo slutar jag äta dom, vill ju ha barn men vill inte känna mig livrädd då jag ser ett "plus". Vill vara psykiskt redo, och min kropp måste också läka! 

Har förresten hämtat två kissebebisar i lördags! Jätte söta "humör-upplyftare"! :) 

- Och nu kan de bara bli bättre! Längtar till nästa år och få börja på ett nytt och förhoppningsvis bättre år än detta varit! 

Nu tackar jag för mig!