Mycket har hänt sedan jag senast var in på bloggen.. Otroligt mycket..

Samma dag som jag senast skrev 18oktober 2011 efter jag varit hos min bror så träffade jag en kille Tommy. Han och jag fastnade för varandra på en gång. Sedan dess har vi varit oskiljaktiga. Jag trodde aldrig jag skulle få en sån underbar pojkvän, som dessutom valde att vara med mig även fast jag var mitt under min graviditet.

Vi har varit med varandra varenda dag sedan dess. Han har även en son på 4år, och jag var lite rädd, jag skulle bli en "styvmor" men allt har gått bra och vi kommer bra överrens jag och pojken. En mogen pojkvän var vad jag tänkte då om Tommy när han hade barn, han skulle ge mig trygghet och vi skulle bli en familj på 2 vuxna, 2barn och en hund. Så jag sa upp min lägenhet som jag hade flyttat till för att kunna ta mig till jobbet och slippa pendla, vi flyttade ihop till en bostadsrätt längre bort men närmare våra familjer och väntade på att vi skulle få bli en familj, att min son skulle komma ut till världen..

Den dagen kom Fredagen den 3Februari kom min son och lades upp på min bröstkorg. 47cm och 3220gram, han var så otroligt fin, med sina stora tindrande blåa ögon och sitt mörka hår och hans små söta händer. Vi var såå lyckliga! ÄNTLIGEN! Han var en frisk och pigg liten gosse, väldigt glad och tittade väldigt mycket som om han ville säga något.. Jag önskar att ja visste, att han kunde berätta.. Vad som skulle hända.

Den kvällen/natten var jag vaken hela tiden och bara mös och var så lycklig. Nästa dag fick han ett bad sedan hade han sin rutinkoll och allting såg perfekt ut. Han var helt frisk! Den kvällen satt vi och kollade melodifestivalen tillsammans och fikade. Sedan ammande jag gossen hela natten nästan, men han verkade lite orolig.. Jag böt blöja och gick runt med honom i mina armar och vaggade honom och "dansade vals" av lycka över att jag hade honom och nästa dag skulle vi äntligen få komma hem..

Morgonen kom söndagen 5/2, jag smög till toaletten. Sedan lyfte jag upp min son, det var dags att vakna, dags för frukost.. Men, han vaknade inte då jag lyfte upp honom, han hade lämnat oss! Efter det vaknade han aldrig mer. Nu är han en ängel, världens vackraste ängel. Det var för sent.. Han finns inte mer.. Dom körde iväg med honom och sedan hämtade dom mig, jag såg på när dom försökte rädda hans liv..

Sedan var det klart att det var för sent. Jag och Tommy fick byta avdelning, ville inte höra eller se andra bebisar på BB. Jag gick för att ta ett sista farväl och höll honom i mina armar en sista gång, tog i hans lilla hand och pussade honom i pannan och strök honom på kinden. Det var väldigt jobbigt det var som att man väntade bara på att han skulle "vakna". Han sov ju bara!! Han skulle vakna snart, men det gjorde han inte.. Vi lämnade sjukhuset i tårar och med en tom bilbarnstol..

Sorgen efter min son och saknaden går inte att beskriva, föralltid älskad och föralltid saknad. Vi har ännu inga svar, vi vet bara att det finns ingen mening med detta. Som en del försöker trösta med.

Jag kom hem fick hög feber, men stannade hemma. Dagen därpå hade jag ännu hög feber och frossa och åkte till sjukhuset. Jag hade blivit sjuk, allvarligt sjuk och fick läggas in på sjukhus. Låg i 4dagar på antibiotikadropp, sedan ville jag hem, ville inte vara på sjukhus mer. Så fick medeciner att ta hemma. Livmodersinflammation och barnasängsfeber var diagnosen. Jag kom hem och friskande från det.. Men fick en ny sjuka sharlakansfeber och ännu mer antibiotika.. Trodde eländet aldrig skulle ta slut! Det räckte med att min son tagits ifrån mig!

Nu har jag frisknat till och Tommy har varit ett underbart stöd hela vägen för mig. Så glad att jag har honom, att jag träffade en sån underbar kille. Bättre sambo finns inte!

Idag hade vi begravningen, det var mycket jobbigt! Kan inte beskriva, men nu har han fått ro, min älskade gosse.

Vila i frid min älskade och förevigt saknade son Milton, vi ses en dag igen. Mamma tänker på dig varenda dag 

Jag kan fortfarande se dig titta mot mig med dina vackra stora ögon, jag kan känna dina små fingrar och känna dina naglar mot mitt bröst.

Denna låt sjöngs på begravningen idag:

Jag fick låna en ängel.

 

Tillymea

30 mars 2012 14:14

Hej!!!

Läser dina rader, så ledsen att ert lilla hjärta inte stannande kvar.
Kram till er <3

 

Linda

30 mars 2012 14:51

Alla känslor som finns kom upp när ja läste detta inlägg men nu när jag tänkte skriva ner någon rad till dig så blev de helt tomt.
Säger återigen, beklagar å jag tänker på dig.
Han var verkligen tok fin din Milton <3
Du är så fruktansvärt stark Sandra.
Hade nog aldrig klarat detta så bra som du gjort!
Kram/Linda

http://minforstagraviditet.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Till min dotter är helt obeskrlivlig, hon är det bästa som finns! Och Tommy såklart, min blivande make! ;) Jag har haft en toppenhelg med mina fina och svärisarna i skärgården, med sol, båt, fiske, grillat och mys. Jag kollar brevlådan varje ...

Har helt glömt bort min blogg nästan.. Finns inte mycket tid för att blogga då man har fullt upp för det mesta.. Kimberly växer så det knakar och utvecklas för fullt. Hon är en glad "jollerbaby" som nu är 3månader! Förra tisdsgen fick hon vaccine...

Imorgon blir vår Kimby en månad! Så himla fort tiden går! Och hon växer så det knakar, dock ännu under 4kg 3950 gram igår på vägningen och nu har hon passerat 50cm! Hon var 52cm igår.. Så hon har vuxit 4cm i längd (1cm/v i snitt då) Vi var ju på ...

Eller kan de vara så att naglarna är hårdare och växer fortare nu då jag ammar? Har klippt ner dom helt och hållet 4ggr nu på 3veckor! Är dags nu igen.. Och de låter stenhårda då jag knipsar dom! Jag som alltid försökt spara och klipper aldrig naglar...

Det känns så ofattbart allt! Jag har nu mitt efterlängtade barn här i min famn! Vilken resa det varit att ta sig hit.. 2bebisar har vi bakom oss, jag kan titta på henne och tänka på Milton rätt ofta, hennes storebror och se likheter och det känns ofa...